jaaaaa, äntligen spännande veckor framför oss, ojojoj är pirrig som fan, men det ska jag vara. Jösses vart ojämnt vi var sista månader. För två år sen begravde vi värdlandet Brasilien och lämnade finalen som världsmästare, men jag tycker vi långt ifrån att gräva nånting överhuvudtaget. Vist har vi en aldrig sinande produktion av nya talanger, modernt klubbfotboll och ett bevisat vinnande lag som har vad som krävs, men vägen till Frankrike varit jobbigt. Kvalförluster mot Polen och Irland, vänskapsförluster mot Frankrike och England (som jag inte ranka alldeles för högt), vi har börjat banne mig slarva som in i helvete, hoppas laget har lärt sig av dessa svagheter vi visade där och spela sitt spel vi kan bäst, snabbt rakt och utan kompromiss då komma vi slå alla, men vägen är långt och det ligger stora och många stenar i vägen. Efter vi vunnit VM (det var så jävlar underbart detta) så har jag slappnat av, och ”Die Mannschaft” verkar har gjort det med, kanske lite för mycket, sen är det generationsskifte på gång, vi andades ut var världsmästartrupp och andades in några nya namn och började hosta. Mindre en hälften som vann i Brasilien är med i Frankrike, många vattenbärare har tyvärr försvunnit, men så är livet, det gå vidare utom dom, sen får vi lägga till en del tunga skador som ställa till det in i det sista, till exempel Reus och sist Rüdiger. Men jag gnälla inte mycket, fotboll är glädje, dags att stå upp och inte var nöjd över vad vi har åstadkommit hittills. Det behövs avstånd till våra tidigare framgånger, kommer bli kul med nya idéer nya spelare och sätta nya mål.

Verkar så vi har en hel del att oroa oss över, men vi kanske börjar om från noll, det som vill bli Europamästare måste kunna slå alla lag och det har Tyskland bevisad för, ett jävlar klyscha jag dra till med här haha, men så är sanningen, älskar detta laget och det skulle vara ett lögn om jag inte tycker vi vinna rubbet, bara kör ”Meine Mannschaft” 🇩🇪